JAG ÄLSKAR DIG... BETYDER...

JAG SER I DIG, DET JAG TROR; SAKNAS I MIG.

Är det verkligen kärlek det handlar om? Att se ljus i en annan indidvid eller entitet och associera det till dem, när det man ser är lika för lika; En självprojektion som man missat att reflektera över. Till och från så sittter jag och så dyker en tanke upp mitt i att jag tänker på hur mycket jag förälskat mig i människors uttryck, hur jag känner kärlek, medlidande och förståelse för andra som kanske inte ens förstår sig själva.

Uttrycket ensam, är något man skapar, känslan är något man väljer att framhäva genom sina beteenden. Jag upplever världen helt annorlunda från de flesta andra runt mig, men jag kan ta det. De kanske inte ser det jag ser, uppfattar det jag uppfattar. Tar för givet sina egna fel är del utav andras. Det händer ofta. Vi gör alla samma misstag, vi drar slutsatser baserat på vad vi upplevt innan, varje stund är densamma, ändå så olika.  

HUR ÄLSKAR MAN SIG SJÄLV?

Så som vi lär oss att älska oss själva, ser jag mer som att man bejakar sin egocentrism och egenkärlek är inte annat än narcisism, fast är det inte detsamma jag gör när jag möter andra människor? Jag älskar det jag ser, gott som ont, det är ofattbart egentligen. Det är inte så att jag tänker att något är bra eller dåligt, det går dock att se mönster innan de fullt blommat ut. Jag förhåller mig till ignorans för att ju mer man förstår, desto mindre ser man sig själv, men ändå är detta intressant, för att jag lär mig mer om mig själv genom de jag så sällan umgås med än de kunnat ana. Det är så jag bejakar mig själv. Jag försöker vara delaktig i andras liv, men jag vet inte hur. Skillnaden i hur jag upplever den och andra, känns så lika och olikt samtidigt att jag istället faller in i en glömska utav vad det är jag egentligen skall göra. 

Varför är det fel att leva för sig själv, med någon annan? Inte genom, utan med. Det jag upplever är att majoriteten individer fastnar i vad de känner sig trygga med och stagnerar, jag gör dock allt i min makt för att inte stagnera, men det är bara på ett psykiskt plan, jag behöver utveckla mig själv mentalt och fysiskt också inte bara i de filosofiska aspekterna utav livet som jag upplever det nu. Allt är trots allt temporärt, hur lång tid det är; är helt upp till var och engagemanget man lägger in i det hela. 

ALL LIFE IS EQUAL, ALL LIFE IS SACRED.
RESPECT LIFE, AND LIFE WILL RESPECT; IN RETURN.

MESSENGER OF TRUTH. I AM